Pojken och vargen

 

    Ett inslag i vardagen som får mig att vilja implodera och lämna efter mig ett svart hål är falska våldtäktsanklagelser. Sitter just nu och kikar runt på bl.a. http://www.genusvetenskap.se/ för att läsa lite artiklar i ämnet men jag blir bara än mer arg. 
    Det vore intressant att få veta vad som driver dessa kvinnor till den här kompletta idiotin och reella våldtäkten på vårt rättssamhälle. Produkten av det här är att de anklagade männens liv blir förstörda för lång tid framöver, och det kanske är det som är meningen. Men det slutar inte där tyvärr, det är även alla de kvinnor som har blivit utsatta för riktiga övergrepp som drabbas. Det är de falska anmälningarnas fel att riktiga våldtäktsoffer blir föremål för ännu större kränkningar än den sexuella, när deras trovärdighet ifrågasätts i förhör och domstolar.
    Jag hyser en stor avsky för hur rättsprocessen ser ut när det handlar om sexualbrott; det är vidriga övergrepp på en person som redan befinner sig i helvetet. Samtidigt kan jag känna en oerhörd lättnad över det system som finns och att det är som det är; för bevisligen behövs de metoder som används för att sortera ut de falska anmälningarna mot de riktiga, och för att rädda oskyldiga från att bli felaktigt dömda.
    Det som är gemensamt för de flesta av dessa fall är att kvinnan är mellan 20 – 30 år och att anmälan sker som någon form av hämndaktion, alternativt som ett sätt att få uppmärksamhet; inte sällan är det otrohet och/eller splittrade förhållanden inblandade. Då börjar jag undra om det är så enkelt som att de här människorna aldrig har fått lära sig att hantera motgångar i livet? Är de så socialt handikappade att de inte vet bättre?
    Det är samma visa som när det gäller den ökade självmordssiffran bland unga; allt är flumskolan och curlingföräldrarnas fel. Motgångar är en del av livet och livet är fullt av motgångar.

Hear! Hear!

 

    Fredrick Federley (c) har lösningen till hur vi ska bli kvitt fattigdomen i världen! Vid Zeus! Vad kan det vara för en briljant aktionsplan som den älskvärda kotlettfrillan har kokat ihop? Det måste ju vara inspirerande, på gränsen till genialt?! Nej, min vän, det är mer än genialt; det är Flipper-klass på den här! Eureka för fan!
    Snart briserar du väl av nyfikenhet så jag ska inte hålla dig på halster, här kommer det: Om vi ökar vår konsumtion – framförallt när det kommer till kläder – så kommer det att leda till en ökad rikedom bland de fattiga människorna. Är det inte fantastiskt? Att ingen har tänkt på det tidigare! Herregud! Här kommer han på sin vita springare med nyckeln till den stora samvetsfrågan som tynger hela västvärlden (nåja) och presenterar en sådan fantastisk idé.
    Man baxnar. Det bästa vore kanske att skicka Federley till Kina, där kan han berätta om sin plan för de människor som lider där idag. Då ska han förklara för Liu (6år) och hennes bror Chen (8år) att det är den ökade konsumtionen i väst som är anledningen till att de nu, varje vecka, måste arbeta 28 timmar extra i fabriken, men för samma lön som tidigare. Tyvärr är jag varken sociolog, pedagog eller marknadsanalytiker men jag ser varken hur Liu eller Chen ska förstå vad den välkammade snofsen med fyra ögon pratar om eller hur deras ökade arbetstid skulle ta de ur fattigdomen.
    Men Fredrick vet hur det ska ske; denna nutida MacGyver. Säkert är att någon kommer att bli rik(are), men det är inte Liu eller Chen.

Ljus&Lykta: Stockholm – Staden

    Stockholm är som bekant vårt lands huvudstad och i kommunen bor det nästan 800 000 personer, räknar man däremot in hela Storstockholm – alla kommuner som finns i Stockholms län – blir siffran nära på 2 000 000 glada nollåttor; men jag tänker vara lite krass och lämnar Storstockholm därhän, det är inte det Stockholm som jag ska berätta om.
    Stockholms kommun består i vardagligt tal av innerstaden, västerort och söderort som tillsammans huserar de 116 stadsdelar som bildar vår kommun; en siffra som även förvånande mig. Normalt sett brukar man prata om de fyra större stadsdelsområdena i innerstaden: Kungsholmen, Norrmalm, Östermalm och Södermalm som lite förenklat består av:

Kungsholmen och Essingeöarna
Norrmalm, Vasastan och Skeppsholmen
Östermalm, Djurgården, Ladugårdsgärdet och Hjorthagen
Södermalm, Långholmen, Riddarholmen, Södra Hammarbyhamnen och Gamla stan som fick en hedersplats på min karta

    Det är i de här områdena som Stockholm lever och visar upp sig i sin finaste skrud för att bjuda på en färgsprakande show. Tätförorterna är däremot inte något man ska glömma bort eftersom även de bjuder på en enorm kulturell upplevelse i form av bl.a. teater, mat och konst tillsammans med både små och stora projekt.

93.8 Mhz

    Det krävs nog att man bor här för att förstå vilken radiostation jag pratar om, för er andra är stationen Metropol. Det är den enda stationen som har riktigt bra och varierad musik, härliga programledare, intressanta ämnen och livliga diskussioner. Det enda som saknas är bra gäster.
    Jag förstår inte var de hittar de nuvarande gästerna; de är antingen totalt spolade i skallen och har inte en aning om vad de pratar om eller så är de så drogade att de inte ens kan fullföja en hel mening utan att somna. På tisdagar så är det något som kallas för Riksdagstisdag. Det betyder att två personer från de olika blocken kommer till studion och filosoferar över dagsaktuella ämnen.
    Den här morgonen var det Maryan från (s) och Anna från (m) som hade äran att glänsa lite för sina väljare. Moderaten är faktiskt vettig, hon vet när hon inte är insatt i ämnet och är då tyst som en mus bortsett från några diplomatiska utlägg i enlighet med Alliansens jobbpolitik. Fröken Maryan däremot. Där har vi en dam som minsann ska ha något att säga till om allt! Allt! Allt! Allt!

Ljus&Lykta: Stockholm – Inledning

    Det var länge sedan som stocken landade ute vid holmen. Stock-holm. Det är min favoritförklaring till namnets uppkomst; dåtidens bosättare samlade sina skatter i en stock och lät den följa vattnets färd tills dess att den slog upp på den holme som sedermera blev Stockholms hjärta, Stadsholmen.
    Kärt barn har många namn och bränt barn luktar illa. Stockholm har både brunnit bra och fått fina smeknamn men stadens historia är inte det jag skriva om. Det blir en modernare prägel som handlar om vad staden har att erbjuda, både för oss som bor här men även för er som kommer på besök.
    Stockholm under de fyra årstiderna, stadsdelar, boende&övernattning, mat, kultur, shopping&aktiviteter m.m., jag ska försöka få med så mycket jag kan innan jag ruttnar och flyttar härifrån. Kanske kan jag även fäkta bort lite tjuvnyp från våra lakejer runt om i landet också.
    Del ett kommer under veckan; det kräver lite mer efterforskningar än att skriva om vardagsskräp som jag brukar göra. Bilder kommer det att bli, förhoppningvis tagna av mig själv.
    Jag äger ingen kamera.
  
 

Suck..

    Det händer ofta att människor i min ålder får frågor om framtiden, prestationsfrågor kanske jag ska kalla dem. De vanligaste är, men är inte begränsade till: ”vad ska du bli för något?”, ”när ska du börja arbeta?” och ”när ska du börja studera?”.
    Besvärliga situationer som dessa löses bäst på två olika sätt. Det finns lösning A där du börjar med att förklara vad du planerar att studera, varför du vill läsa just det och när du ska påbörja dessa studier. För mig är inte det ett bra alternativ. 
    Det spelar ingen roll hur mycket jag än sockerlindar min historia eller försöker kollra bort mina lyssnare på vägen mot målet. När jag äntligen kommer till kärnan och berättar om min dröm – min dröm, inte deras - så får jag alltid samma reaktion tillbaka; den flackande blicken, händerna söker sig till varandra, den dominanta foten som rör sig lite obekvämt samtidigt som mina åhörare försöker pussla ihop två och två för att få fram tre. När den processen är avklarad myntar någon till slut orden: ”jaha, lycka till med det” och plockar upp fördomsstämpeln ur fickan för att märka mig som om jag var ett boskap.
    Det låter inte så dramatiskt, men varje gång det sker så dör lite av min tro på livet. Det är de människor som jag strävar efter att få hjälpa som dömer mig hårdast utan att ens veta vem jag är. Att folk är idioter har jag vetat sedan barnsben, men att de trivs med det är något som jag till min stora besvikelse precis har börjat upptäcka.
    Det hela är faktiskt enkelt om man väljer att se det; det är av samma anledning som det finns mobbning, våld, religioner, nationer, hat, kärlek, fattiga och rika. Det vi blundar hårdast för är det vi alla fruktar mest; sanningen. För smarta för vårt eget bästa men för dumma för vår nästa; vi är blott djur.
    Alternativ B? Ljug, ljug och ljug lite till. Det är vi bra på, vi människor. Åtminstone tror vi det. Bra ämne faktiskt, får skriva något informativt om det.

Hollywood förresten!

    Finns det något vidrigare? Nu menar jag inte själva orten eller området utan den medie- och pengamaskin som det representerar. Satans näste, hyckleriets högborg och de pretensiösa och uppmärksamhetssökandes paradis. Det är äckligt helt enkelt, lite som när man måste kryssa mellan spyornas syndafloder på tuben.
    Det som stör mig mest är alla flashiga modellbilder på Nicole Kidman där hon framstår som en ren puma. När man sedan ser henne på röda mattan ser hon ut som något som fastnade i avfallskvarnen och sedan fick kaustiksoda över sig. Det gäller faktiskt för alla damer i den cirkusen, med undantaget Penelope Cruz, men det är lite orättvist att jämföra Cleopatras ättling med vanlig pöbel.
    Hatkärlek. Jag kan inte sluta titta på deras filmer men jag hatar allt de står för. Någon sorts form av ekvivalens. Det här är ett ämne som jag förmodligen kommer att återkomma till, så länge Al-Qaeda inte planterar rymdstationen ISS i WarnerBros högkvarter.
    Där har du ju förresten ditt SpaceWars McCain! Men ingen anledning till panik! Låt Bruce Willis, Ben Affleck och Owen Wilson åka rymdraket upp dit efter en veckas träning, då kan de borra ett hål i plåtlådan och skicka ned lite kärnvapen. Lätt som en plätt.
    Jag förstår varför Billy Bob Thornton uteslutande har valt att spela alkoholiserade idioter sedan den filmen, något som han gör med bravur.

Step away people – I’m a doctor!

    Klyschig replik i många Hollywoodrullar, men tänk att själv vara den där doktorn. Garanterad liggfaktor.
    Idag ska jag till doktorn, eller snarare kroppsdoktorn, medicinmän har sedan en längre tid tillbaka förlorat min respekt. Förutom min faster, hon är bra. En naprapat och sjukgymnastik är det jag behöver.
    Kille på tjugo bast med bra fysik, rappt munläder, blixtrande intellekt och nu även ischias. Det är inte min bild av en person med ischias. Till och med namnet gör ont. ISCHias. För ont gör det – så in i helvete – och då har jag en ganska diger smärthistoria att se tillbaka på; men inget som det här. Jag orkar inte ens grymta eller skrika längre, nu gråter jag bara torra tårar och låter manligheten sakta men säkert krypa ifrån mig… 
    Men för att återknyta till doktorer och Hollywood då. Det enda kruxet jag ser är väl att en normal människa, oavsett yrke, inte har förmågan att tänka rationellt i en sådan situation. På sin höjd kan man få fram en mobiltelefon och med väldigt darrande händer lyckas komma fram till larmtjänst.
    Alltmedan den stackars personen på golvet sakta men säkert vandrar längre och längre in, in i den ljusa tunneln.

AR EE ES PE EE CE TE

    Finns det någon som just nu kan illustrera uttrycket >>Att trivas som fisken i vattnet<< bättre än Carl Bildt? Karln måste leva ut sina drömmar vareviga dag; att än en gång få vandra i de politiska korridorerna som han älskar så högt.
    Skillnaden mot de mörka åren 91-94 är att det nu sker med en sådan pondus och internationell respekt att jag inte kan erinra mig om någon annan svensk politiker som har varit där han är. Nu tänker du, samtidigt som varenda synaps börjar koka av den febrila aktiviteten som är din ilska där den sitter på expresståget till ditt nervcentra:

- Anna Lindh då! Du har ju glömt Anna Lindh!

    Ja, Anna Lindh, den största profilen i svensk utrikespolitik sedan Jesu födelse för 2012 år sedan. Hon var unik, och är fortfarande unik för de som kände henne.  Att se hur hon blev ett helt lands egna lilla ängel är som en saga som fick det hemskaste slut man kan tänka sig. Men hade hon den respekt som alla tar för givet? Jag vet inte, jag tror inte det men jag vet faktiskt inte.
    Å andra sidan, vad är respekt? Vilken typ av respekt ska man eftersträva? Vill man vara som Calle, ett knivskarpt sinne som kan få vem som helst på fall av ren jävulskap? Eller vill man vara som Anna, ett knivskarpt sinne som aldrig skulle kröka ett hårstrå på sin motståndare?
    Jag vet vem jag skulle ge mig på; en kedja är inte starkare än sin svagaste länk.

Björnen sover, björnen sover, i sitt lugna bo..

    Medvedev, är han Putins marionett eller en reell faktor att räkna med? Det har varit väldigt tyst i öster sedan i höstas när det var full aktivitet; det vapentestades, gasen till Europa stryptes, Ryssland skulle återigen bli en stormakt att räkna med och Putin verkade väldigt självsäker i sina uttalanden. Å andra sidan så är allt den mannen gör självsäkert.
    Man kan fråga sig varför sådana utspel över huvud taget figurerade m.t.p. att han ändå inte stod i kraft att officiellt leda landet ännu en period. Kanske var det för att markera moderlandets suveränitet trots de enorma klyftorna i landet. Eller för att visa vilka mål som faktiskt finns i de styrande regionerna och poängtera att det kommer att hända något. Under hela vintern verkar björnen ha varit i ide, med presidentvalet som det enda lilla krampaktiga undantaget.
    Tänk vilken effekt det skulle få om Medvedev, efter hans tillträde i maj, presenterar en aktionsplan för att minska landets utsläpp med 25%, eller beordrar en total nedrustning av deras kärnvapenarsenal. Något radikalt. Oväntat. Nej, jag vet. Det är inte realistiskt, men hur kul är det att vara det hela tiden? Realist alltså. Gråare personer är svåra att hitta.
    Givetvis ska man inte vara alltför positiv när Kina deklarerar att de ökar sin försvarsbudget med nästan 20%. Risken för att den ryska björnen känner sig otrygg är stor när den kinesiska draken är på frammarsch och smälter bort snön, och särskilt när örnen i väster fortsätter att spendera femhundra miljarder dollar på sitt försvar (eller ska man kalla det anfall?) varje år.

Han är inte farlig, bara man är varlig, men man kan dock, men man kan dock, honom aldrig tro..