Pojken och vargen

 

    Ett inslag i vardagen som får mig att vilja implodera och lämna efter mig ett svart hål är falska våldtäktsanklagelser. Sitter just nu och kikar runt på bl.a. http://www.genusvetenskap.se/ för att läsa lite artiklar i ämnet men jag blir bara än mer arg. 
    Det vore intressant att få veta vad som driver dessa kvinnor till den här kompletta idiotin och reella våldtäkten på vårt rättssamhälle. Produkten av det här är att de anklagade männens liv blir förstörda för lång tid framöver, och det kanske är det som är meningen. Men det slutar inte där tyvärr, det är även alla de kvinnor som har blivit utsatta för riktiga övergrepp som drabbas. Det är de falska anmälningarnas fel att riktiga våldtäktsoffer blir föremål för ännu större kränkningar än den sexuella, när deras trovärdighet ifrågasätts i förhör och domstolar.
    Jag hyser en stor avsky för hur rättsprocessen ser ut när det handlar om sexualbrott; det är vidriga övergrepp på en person som redan befinner sig i helvetet. Samtidigt kan jag känna en oerhörd lättnad över det system som finns och att det är som det är; för bevisligen behövs de metoder som används för att sortera ut de falska anmälningarna mot de riktiga, och för att rädda oskyldiga från att bli felaktigt dömda.
    Det som är gemensamt för de flesta av dessa fall är att kvinnan är mellan 20 – 30 år och att anmälan sker som någon form av hämndaktion, alternativt som ett sätt att få uppmärksamhet; inte sällan är det otrohet och/eller splittrade förhållanden inblandade. Då börjar jag undra om det är så enkelt som att de här människorna aldrig har fått lära sig att hantera motgångar i livet? Är de så socialt handikappade att de inte vet bättre?
    Det är samma visa som när det gäller den ökade självmordssiffran bland unga; allt är flumskolan och curlingföräldrarnas fel. Motgångar är en del av livet och livet är fullt av motgångar.